Yes back at it again

Hur gör man för att lokalisera en känsla inom sig? Man tror ju att efter 21 år att man ska "känna" sig själv. Att man ska kunna veta vart obehaget är placerat, grundat i och hur man eliminerar den jäveln. Det är BS.
Jag blir arg när jag inte förstår mig själv. Jag blir frustrerad för varelser omkring mig inte spelar samma spel som jag gör. Men mest för att jag själv inte följer min melodi.
Jag är på väg mot någonting, men det var en mer långsam process än vad jag någonsin hade i beräkning. Först hade jag förutspått helvete och det var det jag försatte mig i. Inget konstigt eller anmärkningsvärt med det. 
Jag önskar att jag inte brydde mig som jag gör, men jag antar att den är en del av vad som gör mig till den jag är. På gott och ont. Jag vill sprida kärlek, jag vill känna kärlek för allt, för alla. Jag är otillräcklig i det anseendet. Jag tappar det ibland. Och vänner oj, vad sanna tappar det ibland. Men det gör vi alla och det är okey så länge vi har någon som plockar upp oss då och då.
Jag har försummat mig själv i provocerande försök att inte falla i ett fack. Eller jag vete fan egentligen vad jag försökt med men sanningen är att det inte varit så jävla bra. Det har inte gått så jävla bra. Fuck that. Fuck it all. Page 1. Jag ÄR nu. Och jag ska börja ta hand om mig själv. Jag ska blicka framåt och jag ska eliminera den jävlen!

Kärlek!

"when we cannot bear to be alone, it means we do not properly value the only campanion we will have from birth to death - - ourselves"

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0